Att be om hjälp.

Jag står på ett berg med utsikt över hela Göteborg. 
Jag håller ut mina armar som om de vore vingar.
Jag vill kasta mig ut i luften och falla fritt.
Jag har fallit så många gånger förr och tagit mig upp igen,
så varför skulle jag inte göra det nu också?
Jag vill testa mina vingar, om de bär mig. 

Jag vill skrika ut allt jag bär på till hela världen, 
eller åtminstone ut över Göteborg. 
Jag vill skrika tills mina stämband brister.
Skrika att jag behöver hjälp. 

Men idioten som är beredd att fly från verkligheten,
är för feg för att be om hjälp. 
Och för feg för att frivilligt falla ännu en gång. 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0