Ge aldrig upp.
För några veckor sedan fick jag höra en historia, en sann sådan. Min vän berättade detta för mig under vår Lisebergsvistelse, och efter det kommer jag förknippa Liseberg med lycka. Jag har alltid haft Liseberg placerat i kategorin lycka, men denna historia fick mig att inse en sak, en sak som jag alltid kommer bära med mig.
En tjej, vi kan kalla henne Anna, fick vid 21 årsålder sitt livs tuffaste besked. Anna som länge hade drömt om att bli mamma, fick beskedet att hon inte kunde bli gravid. Att hon inte kunde bli gravid var ju något fruktansvärt för henne, men det värsta av allt var ändå orsaken till att hon inte kunde bli gravid. Cancer. Cancer i magen. En cancer som inte går att operera bort, en cancer som inte går att bota.
Med det i tankarna skulle man kunnat tro att Anna inte orkade mer. Att så tidigt i livet få beskedet om att inte kunna bli mamma och att man bär på en obotlig cancer, är svårt att hantera. Men att ge upp var det sista Anna ville göra, och med en drivkraft kämpade hon på.
5 år senare hände något. Anna fick reda på att hon var gravid. Läkarna hade ju talat om för henne att hon aldrig skulle kunna bli gravid, men ändå hade hon ett foster inne i sig. I och med att Anna var gravid, kunde läkarna operera bort den där cancern som de tidigare hade sagt var obotlig. Så 5 år efter det hemska beskedet, stod hon där med ett barn och en frisk mage, och det hade hon aldrig kunnat tro.
Detta är ett bevis på att man aldrig ska ge upp, att man alltid ska kämpa och att ingenting är omöjligt.
Det här är Julia.
Det är en ära att jag har börjat få lära känna henne, och om NÄR ni kollar på serien så kommer ni förstå vad jag menar med det.
Serien går ut på att ett antal ungdomar från nordens länder får en filmkamera som de har med sig hela tiden.
De filmar sina dagar med den och sedan klipps det ihop till ett avsnitt, då man får en inblick i deras vardag.
Angående Julias del, så kommer man få se att hon verkligen lever upp till "Det är okej att känna", som var titeln på den första filmen som organisationen som hon grundade släppte.
Man får en inblick i hennes vardag och man får se att det inte alltid är enkelt.
Man får se kärleksfulla, roliga och glada klipp, men man får även se klipp med ilska och sorg,
Bara för att det är något som spelas in på film och visas, så ska man inte fejka ifall man är ledsen och istället spela glad. Många gör säkert det, men Julia och hennes fina arbetskollegor är beviset på något äkta.
I introt får man se allt från en liten presentation av Julia till ett klipp från när vi i Ung Cancer åkte till Halmstad för att rida (ett år efter att "Det är okej att känna" släpptes faktiskt).
I avsnittet var det väldigt känslosamt då Julias vän precis hade somnat in. Därefter skulle hon ha en föreläsning och var osäker på om hon skulle bita ihop och försöka informera om det som var tänkt, eller om hon bara skulle visa att hon mådde åt helvete och att det är okej att känna.
Det första avsnittet ger en rättvis bild av en vanlig dag på kontoret.
Det går upp och ner hela tiden, vissa dagar kan vara jättebra medan vissa dagar kan vara väldigt tuffa.
Jag grät mig igenom både introt och första avsnittet av serien, och jag tror inte att ni kommer kunna se det och behålla era ögon torra, för det är väldigt känslosamt.
Klicka på texterna här under för att komma till klippen:
INTROT
AVSNITT ETT
Drömresa.
Jag vill åka iväg på semester och slippa stressa, bara ta det lugnt och skriva. Skriva, skriva, skriva.
På dagarna ligga vid poolen och havet, bada, äta frukt, dricka iskallt vatten och då skriva.
På kvällarna gå ut och äta middag på någon mysig restaurang och bara kunna ha en fantastisk semester.
En bild säger mer än tusen ord.
Jag heter Evelina och är en göteborgare som läser Estetik och media på gymnasiet, arbetar ideellt hos Ung cancer och är skribent på DETTA webbmagasin. Har även ett annat projekt på gång, men än så länge är det hemligt.
Som ni nog förstår gillar jag att hålla igång med projekt och arbete av olika slag, och det är ingenting jag tycker är dåligt, snarare tvärt om. Dock att jag ibland blir lite trött, men då blir nätterna extra sköna!
På bilden här ovan ser ni bland annat bilder på caféarbete, promenad i Linnéstaden, FUCK CANCER-armband, biltur till Plönninge (för att testa på att rida) med två av de fina hjältinnorna i Ung cancer, hallon och en påse med texten "det är okej att känna".
Det är okej att känna är en mening som alltid finns med mig, vart jag än går.
Mår jag dåligt så är jag inte den som håller tyst om det, utan mår jag dåligt så gör jag det.
Och mår jag bra, så gör jag det. I min hjärna finns det inga negativa och positiva känslor,
utan jag går efter att det ena inte skulle funnits utan det andra.
Om man inte mår dåligt någon gång, uppskattar man heller inte det bra.
Ja, jag tycker helt enkelt att det är okej att känna precis vad man vill!
Här inne i min lilla hörna kommer ni få många inlägg om organisationen jag älskar och spenderar mycket tid hos,
och jag hoppas något kan hjälpa er, få er att tänka till, få er att förstå hur roligt och bra det är att göra skillnad.
Även saker som skolprojekt och lite djupare texter kommer läggas upp här lite då och då.
Allmäna grejer som vardagsinlägg eller bara några bilder kommer också dyka upp.
Detta är en lite allt-i-ett-blogg, och jag hoppas ni är här för att stanna.
Är det något är det bara att kommentera eller skriva till mig på någon av dessa mailadresser:
Mail: glennsdotter @ gmail.com
Jobbmail: evelina @ smile-magazine.se
KRAM
