Stolt.

Imorse höll jag min första muntliga presentation någonsin. JAG GJORDE DET. Världens stoltaste.
Efter skolan åkte jag till en frisör jag aldrig tidigare hade varit hos.
Halva mitt hår rök och fick lite ljusa slingor i sig.
Det ser väldigt fejkat ut nu i början, men det gör det alltid efter en förändring hos frisören.

Hur mår ni?

Mitt älskade Göteborg.


Mitt älskade Göteborg.

Tillsammans gör vi skillnad.



Köpte en målarduk o oljefärger för några veckor sedan, men häromdagen såg jag att Gothia Towers i Göteborg har en julklappsinlämning till de barn som kanske inte får några julklappar, och det tog mig inte många sekunder innan jag fick idéen att mina oöppnade målarprylar skulle slås in och läggas i denna julklappsinsamling.
Jag känner att det finns någon där ute som behöver detta bättre än mig. 

Vill ni också hjälpa till att bidra till en finare jul för barn som kanske inte brukar få några julklappar?
Köp en julklapp eller slå in något oanvänt och lämna in till Gothia Towers innan den 16:e december.

Tillsammans gör vi skillnad
 

Glad, ledsen, arg.

Jag är glad idag, samtidigt som jag är arg och ledsen.
Jag vill bara kramas.

Kaffe latte.


Vecka 46 kommer jag minnas som "veckan när jag började dricka kaffe".
Stackars plånbok som har fått stå ut med att jag köpt sju kaffe från McDonalds på några dagar,
men det är okej att unna sig ibland.
Men den här veckan ska jag försöka att inte slösa så mycket pengar på det.
Jobbigt att mitt gymnasium ligger ca hundra meter från McDonalds, jobbigt.


glitter

 
Glitter o glamour, eller?
 

1229 armband.

En pärlförmiddag på kontoret idag resulterade i att det pärlades över 1200 armband.
Rekord!

Dessutom kom det rekordmånga ideella hjältar som ville hjälpa till att pärla.
Så många att ett helt gäng till och med fick sitta på golvet.
Att se detta, det vill säga att upp mot hundra människor, 
alla lika fokuserade på att räkna till arton pärlor, att se till att stavningen sitter där den ska sitta, att med tänderna dra i tråden så att knuten fastnar, spenderar timmar för att hjälpa till, gör mitt hjärta alldeles varmt.

Ung cancer är en organisation som har hjälpt så många människor
och jag är obeskrivligt glad för att jag får vara en del av dem.
Jag är även obeskrivligt glad att så många människor hjälper till med att pärla,
för det är verkligen det bästa sättet att visa sin tacksamhet på.
Det är det som gör att organisationen kan växa och bli större,
så att fler cancerdrabbade och anhöriga kan få den hjälpen de behöver.

TILLSAMMANS GÖR VI SKILLNAD.

Ps. vill du köpa ett armband kan du göra det HÄÄÄÄR

Hjärta.


Ilska, glädje, värme, känslor, skratt, kärlek.

Systra mi

Ikväll är det lugn och ro som gäller.
Jag har min syster i bredvid mig i sängen och tillsammans har vi pärlat några fuck cancer-armband.
Tillsammans gör vi skillnad.

Imorgon ska jag träffa alla fantastiska hjältar på kontoret.
På kvällen ska jag och Emelie på bio. 
Ser helt enkelt fram emot morgondagen.

Hur spenderar ni er kväll och morgondag? 

Badkaret som arbetsplats.

 
 
Försökte hitta det där stället där jag känner mig avslappnad och kan koncentrera mig på att arbeta.
Jag tror jag har funnit det nu.
I badkaret.
Utan vatten i då förstås.

Med ett par tända ljus känner jag bara lugn o frihet.

Men jag kom precis på att jag istället kan lägga mig i sängen o ha tända ljus bredvid mig.
Det är nog skönare för rumpan.
Men nu har jag i alla fall testat på det här med badkarspluggande. 
Gick sådär.

Tomhet.

Tom på känslor, tom på tankar, tom på ord.

Ett enda stort frågetecken.

Magen vrider sig och en tankeverksamhet liksom aldrig förr börjar sätta igång i maxfart.
Det gör ont, inte bara i magen utan i hela kroppen.
Det känns fel, så jävla fel.
Tankarna blir fler och fler, konstigare och konstigare.
Det är någonting som är på tok, det är någonting som förstör min förmåga att kunna prata, lyssna och andas.
Jag kan inte koncentrera mig.
Jag känner mig orolig och stressad vilket resulterar i jobbiga tankar, huvudvärk och sömnproblem.
Jag kan inte begripa vad det är som inte är som det ska.
Svaret jag får fram är att någonting inom snar framtid kommer ske.
Det är inte positivt. Det hela är ett enda stort frågetecken. 

(Jag vill tro och hoppas på att det är febern och min fysiska smärta som spelar det psykiska ett spratt)

två blir ett

två blickar möts
två famnar slingrar sig om varandra
två magar har fjärilar som flyger runt, runt o runt
två läppar går ihop
två hjärtan tävlar om vem som kan slå snabbast
två blir ett
kärlek


Jag

Jag heter Maria Evelina Hansson och är född år 1996.
Jag är för tillfället en gymnasiestuderande tonåring.
Jag är duktig på att vara produktiv.
Jag tycker inte om när människor skryter.
Jag är jättedålig på att gråta framför folk.
Jag gillar att uppleva och lära mig nya saker.
Jag sjunger ofta i duschen, hellre än bra.
Jag älskar mina nära och kära mest av allt.
Jag önskar att cancer borde få cancer och dö.
Jag är inte speciellt bra på att hålla ett pokerface.
Jag pratar gärna med nya personer.
Jag är beroende av kärlek. Att få kärlek men framförallt ge kärlek, är för mig viktigt.
Jag har på mig kläder som jag trivs i, det vill säga enkla plagg som jeans och en t-shirt.
Jag dricker inte alkohol.
Jag blir arg när jag ser folk som gör illa andra.
Jag är rädd för att plötsligt förlora någon jag står nära.
Jag kan inte förstå mig på sådana som bara tänker på sig själva.
Jag är pinsamt dålig på att låta bli att skratta när någon kittlar mig.
Jag är uppväxt i Göteborg med en familj som jag står väldigt nära.
Jag har alltid kämpat för att nå mina mål och är en person som aldrig ger upp.

Sämst på att vara sjuk

Rubriken säger väl det mesta.
Att ligga still och på något sätt tycka synd om sig själv är inte min starka sida.
En förkylning, huvudvärk o feber hade lust att ge sig på mig när jag behövde det som minst,
det vill säga nu.
Är den svagaste personen i hela vida världen när jag är sjuk,
vilket gör att jag hatar det.
Jag hatar att känna mig svag.

Imorgon är det farsdag och då ska jag träffa lite släkt hos farfar.
Att vara sjuk hindrar mig inte från att ge mig ut på äventyr. Aldrig.

Fredag

Har rockat denna dag med kavaj. 

Dagen började i skolan, där jag förövrigt skrattade mig till tårar ett antal gånger.
Eftermiddagen spenderade jag på kontoret med härliga människor.
En middag på en restaurang med min faster hanns också med.

En bra fredag med andra ord.

En dag på kontoret

Jag är omringad av vita väggar, vita väggar som är dekorerade med tavlor.
En av tavlorna har jag många gånger stått och tänkt framför.
Den har en lila ram och inuti den står det:
"In this house...
We do REAL
we do MISTAKES
we do SECOND CHANCES
we do FUN
we do HUGS
we do FORGIVENESS
we do REALLY LOUD
we do LOVE"
Orden får mig att känna mig välkommen till detta rum.

Jag slänger mig ner i en av de två vita sofforna som står i ett hörn.
Framför mig ser jag ett vitt runt bord, fullt med pärlor.
Stora pärlor, små pärlor, gula pärlor, lila pärlor, bokstavspärlor.
Pärlor i alla färger och former.

Jag hör ett skrik och hoppar till.
Inrusandes kommer den galnaste tjejen i min närhet.
Hon är uppe i varv och utbrister:
– Jag slog ditt rekord. Jag pärlade ett armband på 2.08 sekunder. LIKE A BOSS!

Den jäveln ska inte får vinna tänker jag, och säger lugnt
– Vänta du bara, jag ska slå det rekordet.

Inom några sekunder är jag ensam i rummet igen.
De tända ljusen med doft av kanel som står på bordet framför mig, gör att en känsla av jul sprider sig över hela rummet.
Jag böjer mig fram över ljusen för att andas in julkänslan.
Jag bränner mig på näsan och rycker bort huvudet snabbt av ren reflex.

Jag börjar pärla. 
Pärlar armband efter armband.
Däremellan viskar jag "fuck cancer" för mig själv.
Det får inte höras. Ingen får höra att jag pratar med mig själv.

Plötsligt känner jag två lätta knuffar mot armen.
Jag kisar med ögonen och ser ljus blandat med ett suddigt ansikte.
Typiskt, än en gång har jag slumrat till i pärlandet.
Jennie ska låsa kontoret och jag studsar upp ur soffan.

 

låt mig greppa din hand

låter du mig greppa din hand
lovar jag dig 
att jag ska hålla dig nära
värma dig under de kallaste vinternätterna
krama dig när du behöver en famn
kyssa dig när du behöver kärlek

jag lovar dig 
jag ska dra med dig
in i en förälskelse
jag tänker fortfarande ha kvar greppet om din hand
för allt jag vill är att vinna
vinna på armbrytning





Stjärnfallet.

Jag tittade mig omkring
Jag försökte se om mina skor lämnade några fotavtryck efter sig
Jag hoppades på att jag var ensam
Jag tittade upp i luften o såg en fallande stjärna
Jag önskade mig frihet

Jag tror inte längre på stjärnfall


göteborgsvarvet


jag älskar att åka spårvagn
speciellt efter löpträning
jag är nog den enda levande varelsen som inte får energi o blir pigg av att träna
eller?

appropå träning
i våras bestämde jag mig för att anmäla mig till göteborgsvarvet 2013
jag förstår helt ärligt inte vad jag tänkte med

men jag ska klara det
jag ska ta mig fan klara det

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0