Jag vill.

Jag har en sådan där dröm om att förändra världen. Jag vill inspirera människor och få dem att förstå att de är unika, bra och fina precis som de är. Jag vill sprida energi och glitter omkring mig. Jag vill dansa, sjunga, kramas, prata och glänsa. Jag vill känna det där lyckopirret i magen, ha ett hjärta som slår snabbare än ett x2000-tåg och känna hur hela kroppen bubblar av lycka. Jag vill ringa mina nära och kära för att berätta hur mycket jag tycker om dem. Jag vill göra spontana resor, bada i Poseidon-fontänen med fina människor och skutta runt på avenyn samtidigt som: känn ingen sorg för mig Göteborg, skriksjungs. Jag vill skriva, tala, underhålla och skapa. Jag vill bara sväva runt på fluffiga moln och se fram emot att vakna upp varenda dag och leva livet jag vill leva.
 
Men det finns en sak som gör att jag inte kan göra något av det här fullt ut. Jag har en klump i magen som tar upp platsen där pirret, energin och lyckan egentligen ska vara. Jag har ett kontrollbehov men nu kan jag inte längre ha den där kontrollen, vilket gör att jag får spel. Jag kan inte styra över mig själv och det gör mig galen. GALEN. Jag vill ju sprida positiv energi och lysa upp hela världen, men det är någonting som hindrar mig. Även om jag gör saker jag brukar älska att göra, så blir jag ledsen. Jag gråter ofta och går hela tiden och hoppas på att jag en dag ska vakna upp och må genuint bra. Men helst av allt vill jag bara ligga kvar i sängen och bara vara. Jag vill inte träffa alla fina människor på detta jordklot, för jag vet att jag är ett helvete att vara nära. 
 
Fast jag ska erkänna en sak. Helst av allt vill jag inte ligga kvar i sängen. Helst av allt vill jag bara ha en axel att gråta ut mot, en famn att ta plats i och ett öra som lyssnar. Helst av allt vill jag höra att jag inte behöver må bra och utstråla glädje, utan att jag är bra även fast jag är ledsen och mår dåligt. Helst av allt vill jag be om hjälp så att jag kan göra allt det där jag skrev i första stycket. Helst av allt vill jag inte överleva, jag vill LEVA.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0