Jag tänker. Hela tiden tänker jag så jag nästan hör hur hjärnan knakar. 

Jag vet inte vad jag ska göra med bloggen.
Jag älskar ju att skriva, jag gör ju det.

Men jag föredrar att skriva med hjärtat,
o det har jag inte kunnat göra på senaste tiden.
Jag menar, jag har loggat in här gång på gång,
börjat skriva ett inlägg, men sedan fastnat.
Efter bara någon mening.
Och då vill jag inte tvinga fram bokstäverna,
utan jag lägger istället de icke färdiga inläggen i utkast. 

Och så blir det ingen uppdatering.

Fan vad jag babblar alltså. Ni ser ju. En enda stor röra alltihop.

Planer. Drömmar. Förvirring.

Jag älskar att ha en blogg där jag kan skriva vad jag känner,
där jag kan dela med mig av egenskrivna dikter 
o texter där ni nästan får komma innanför taggtråden runt mitt hjärta. 

Jag älskar att prata om svårigheter o om tvivel,
så att jag sedan kan skriva inlägg om att jag har klarat av det som jag har oroat mig för.
För innerst inne vet jag ju att jag klarar allt, 
bara att jag måste ta mig igenom både eld o vatten
o kämpa lite. Men att jag klarar allt, det finns det inget tvivel om.

Samtidigt som jag älskar att skriva om de här personliga sakerna,
så har jag ett intresse som jag har lagt lite på is nu på den senaste tiden.
Eller lagt på is o lagt på is,
varit lite tyst om är nog de rätta orden. 
Intresset är *trumvirvel*... fotboll.
Fan vad jag älskar den sporten! 

O nu svär jag nog för hundrade gången,
men jag måste. 
Det kommer från hjärtat. 

Jag kan inte få nog av fotboll. 
Så fort jag har en boll runtomkring mig
eller ett event att se fram emot,
så pirrar hela magen av lycka.
Nu när UEFA dam-EM äger rum,
känner jag hur bubblig jag är. 
Bubbligt glad.

Mina semesterdagar spenderar jag med att vara inne på svenska landslagets hemsida
o på andra fotbollssidor, för att lyssna på intervjuer, se presskonferenser, titta på fotboll helt enkelt.
Jag går på EM-matcher på Gamla Ullevi 
o känner mig alldeles fylld av pepp.

O längtan efter att en dag stå på planen igen är enorm.
Jag har ju försökt lägga fotbollen bakom mig,
försökt att leva ett liv utan det.
Men jag har insett att det inte går.
Jag har varit skadad, 
jag är skadad,
men jag ska opereras.

En dag ska fotbollsskorna på igen,
om det så är i landslaget eller i Korpen. 
Bara jag får lira boll så är jag lycklig.

O nu till saken som det här egentligen skulle handla om - hur jag ska ha min blogg.
Jag vill ju skriva mina personliga texter,
samtidigt som jag vill skriva om fotboll.
O det blir rörigt om jag blandar det,
det blir det.

Så frågan är om jag ska starta en annan blogg där jag ägnar mig åt sport,
o låter den här sidan vara mer privat,
eller om jag helt enkelt måste välja vad jag helst vill skriva om.
Men jag vill ju skriva om båda.

Ödet får bestämma.
Vi får se hur det blir.