Jag tog beskedet lugnt o kände därefter att jag ska klara det här. 
Jag hade ju en hel sommar på mig, en hel sommar att fylla med minnen o lust.
Cypern-resan, den skulle ju få hela mig att bli lyckligast i världen.

Men det blev inte som jag hade tänkt mig. Inte alls.
För varje dag som gick, blev jag bara trasigare o trasigare. 
Jag åkte inte med till havet en enda gång under sommaren.
Istället låg jag i min säng o tänkte på vad meningen med livet är. 

Plötsligt var sommarlovet slut o uppropet igång. 
O då kunde jag inte ens stå på mina egna ben längre.