2012 har varit ett år med både sorg och glädje, ilska och lycka. 

Jag hade en kämpig vår, då jag var väldigt stressad samt förlorade en närstående med cancer, men i början av juni kom vändpunkten, och bortsett från dödsbeskedet, har året i stort sett varit fantastiskt.

 

Jag har lyssnat på mitt hjärta och tagit kontakt med organisationen Ung Cancer, som var mitt bästa beslut någonsin.

Jag har blivit skribent för webbmagasinet Smile-Magazine och lärt känna den underbara redaktionen.

Jag har träffat så otroligt många nya människor, och många av dem har på kort tid fått en plats i mitt hjärta. 

 

Jag har varit på Melodifestivalen.

Jag har dansat en hel kväll till ett liveband samt varit på bal.

 

 

Jag har varit på en X-factor-inspelning. 

Jag har varit på konserter och fotograferat det. 

Jag har varit på festival och jobbat där.

Jag har börjat dricka kaffe.

Jag har varit på allsång och sjungit sönder mina stämband. 

Jag har tagit promenader vid bl a Domkyrkan, Haga och Linné.

Jag har blivit tio år igen och sprungit runt på Liseberg med sockervadd i handen (ok, det där med sockervadd lade jag till för att det skulle låta bra).

Jag har fått tillbaka kontakten med bästa, Frida.

Jag har hyrt stuga på västkusten med en vän, hennes pappa och hans flickvän. 

Jag har varit på lägerskola med min förra klass.

Jag har varit på en ö utanför Stockholm med mina tre närmsta grundskolevänner. 

 

Jag har spenderat 15 dagar i soliga Ayia Napa med min underbara familj.

Jag har varit i Jönköping på konferens och sänt radio.

Jag har hängt i Slottskogen och haft picknick under Way Out West. 

Jag har i Halmstad testat på att rida och skrek "JAG KOMMER DÖ" ett antal gånger, men tro det eller ej: jag lever fortfarande!

Jag har fyllt år och tagit hem femton galna tjejkompisar under en föräldrafri kväll. 

Jag har ätit ute mer än vad jag någonsin har gjort förr.

 

Jag har varit statist till filmen om Håkan Hellström som kommer ut vintern 2014 med, Hanna.

 

Jag har gått Rosa steget och längtar redan till nästa års lopp.

 

Jag har lyssnat på den viktigaste, bästa och finaste föreläsningen i hela mitt liv med fina, Julia.

Jag har börjat på det bästa gymnasiet, med den bästa linjen, i den bästa klassen.

Jag har lärt känna en underbar person som precis har blivit mamma, och jag är överlycklig.

Jag har börjat hänga på världens bästa kontor och har efter det gått upp några kilo i vikt…

Jag har varit ute på krogen för första gången och minglat runt på FUCK CANCER – festen.

Jag har lärt mig att spela gitarr eller åtminstone ta några ackord.

Jag har varit i huvudstaden med några vänner i redaktionen.

Jag har varit med på intervjuer.

Jag har varit på Svenska hjältar-galan.

Jag har klippt av två decimeter av håret, slingat det ljusare och klippt lugg.

Jag har tagit tag i min specifika socialfobi och klarat av att hålla muntliga presentationer både på svenska och på engelska.

2012 har varit året då jag har levt på riktigt. Jag har vågat testa på nya saker och jag har tagit tag i det som tidigare har tyngt ner mig. 2012 kommer jag alltid minnas som bra. Och i framtiden när mina barn sitter i mitt knä, ska jag säga: "vet ni?! JAG ÖVERLEVDE JORDENS UNDERGÅNG DEN 21 DECEMBER 2012".

Jag vill tacka alla fina personer i mitt liv, gamla som nya, för det här året.
Nu gör vi 2013 till ett minst lika bra år som detta!