Imorse låg jag kvar i sängen tills min familj lämnade lägenheten vid halv tolv. Jag gick upp i en snigels tempo, gjorde en brakarfrukost med allt från färsk apelsinjuice till vattenmelon, och tittade på Alpint världscupen (som alla andra vintrar). Den här morgonen har jag tagit det alldeles lugnt och bara tänkt på mig själv. Till en början kändes det skönt att sova ut och ha lite egentid, som jag alltid hade förr, men efter ett tag var rastlösheten där. Fy tusan vad tråkigt det är att slösa bort en dag på att inte göra någonting. Men jag antar att man behöver sådana dagar också. För första gången sedan i påskas har jag haft hundra procent ledigt (okej, inte hundra procent, för jag jobbade hemma till klockan 3 i natt, men ändå), och det är urtrist. Men när jag väl satte igång datorn förut, och lade mig i sängen, började allt tänkande. Då kom någonting upp i huvudet, som jag känner för att dela med mig av.

2012, vilket år! Och fort har det gått, riktigt fort. Jag var inne på Facebook förut och hamnade på något sätt i meddelandeinkorgen. Jag började läsa gamla meddelanden från alla möjliga personer. "Vem är det här nu då? Aha.. just det! Det var hon som kände mammas bästa väns pappas lillasysters fasters farmor. Ah, hon ja!". Ungefär så kändes det. En del saker hade jag glömt bort helt, men vissa saker kändes det som att jag skrev igår. Fastän det var förra julen. Och då insåg jag att det här året har gått i en hej dundrandes fart. I slutet av förra december gick jag runt här hemma i min nya svarta favoritklänning, med en hårfärg näst intill lika mörk som klänningen och med ett rött läppstift som prydde mina läppar. I armarna höll jag min svarta, nya gitarr, som jag då inte visste hur man spelade på. Jag var med min farmors särbos två hundar, som jag har älskat sedan jag träffade dem för första gången. Jag satt och skrev upp nyårslöften, som att "börja träna" och "sluta äta godis", och när jag idag tänkte tillbaka på det, kände jag för att skriva vad 2012 har gett mig i lärdom, kunskap och utveckling. 

Nu sitter jag här i soffan ett år senare än när jag sprang runt med min gitarr och hundarna, och skrev nyårslöften. Nu sitter jag här med ljusblont hår som är två dm kortare än i fjol, en lugg som sträcker sig till ögonbrynen, utan något smink och i min lila morgonrock. Jag sitter här med en gitarr som jag har lärt mig spela på, men med en hund mindre. Den äldsta hunden tog nyss sina sista andetag. Hon fick cancer. Jävla cancer.

2012. Om jag har börjat träna och sluta äta godis? Jag kan ju säga såhär att jag är 5 kilo tyngre än vad jag var förra året och det är inte för att jag har byggt upp några muskler precis. Jag sitter även här med en chokladkaka i handen, så svaret på föregående fråga är nej. Utan dåligt samvete. Jag har inte börjat träna och jag har inte slutat äta godis. Under detta år har jag lärt mig att måsten inte är något jag frivilligt tänker välja här i livet. Måsten ger mig ångest som jag inte förtjänar att ha. Måsten ger mig bara negativitet. 

Medan jag skrev de fem raderna här ovan, har chokladkakan i handen bytts ut mot ett skrivblock. Ett skrivblock som jag förra året vid den här tiden skulle fylla med nyårslöften, men som jag nu ska skriva något annat i. Jag ska inte skriva några nyårslöften om att börja träna eller sluta äta godis, för det är inte det livet går ut på, inte mitt i alla fall. Jag vill inte ha några löften som jag ändå vet att jag inte kommer klara. Jag vill istället skriva mål och drömmar, för hur mycket roligare är det inte att ha mål och drömmar att sträva efter, som man själv har valt och som man själv vet att man kommer klara, för att man vill och tror på det, än att sätta upp löften som man känner sig tvingad till att utföra? Jag ska byta ut "köpa gymkort" mot "åka till Grekland och ta en strandpromenad" och jag ska byta ut "sluta äta godis" mot "testa varenda chokladsort av Marabou". Förstår ni grejen? Livet går inte ut på att tvinga sig själv att göra vissa saker och avstå från sötsaker, bara för att samhället säger det. Allt snack om "såhär kommer du i form till beach 2013" och "kändisarnas finaste kroppar", påverkar så många människor, och så ska det inte vara. Livet går ut på att leva det liv man vill leva, och det kan jag knappast tänka mig att man vill göra med alla de där löftena, som man år efter år skriver upp, men ändå aldrig klarar av. 

Och lite varstans kan man hitta meningar som lyder "inför 2013 ska jag bli en bättre människa" etc. Visst, det är ett bra mål ifall man är elak och skadar andra, men varför inte börja med en gång? Ett nytt år kan betyda omstart, men jag tycker inte att bara för att det är ett nytt år, ska allt ändras. Man behöver inte vänta in ett nytt år för att förändra sina levnadsvillkor. Man kan göra det utan att årsiffran ändras. 

Kom igen fina ni, lev det liv ni vill leva. Sitt inte hemma och vänta på bättre dagar. Gå ut och gör något av livet istället. Våga. Våga testa på nya saker, våga lära känna nya människor, våga misslyckas. Umgås med de som ger er energi och inte tvärtom. Skapa mål och ha drömmar, så att ni har något att kämpa för. Kom ihåg att det är okej att må som man vill, men försök ändå visa att ni finns där för era nära och kära om de inte mår på topp. Visa att ni bryr er om dem genom att skicka ett "hur mår du?" eller "jag tänker på dig"-sms ibland. Bjud en vän på middag eller fixa en överraskningfest. Skriv en lapp fylld med fina ord eller håll ett hyllningstal. Och framförallt: unna er själva något fint, så som en ny tröja, en lyxig frukost eller ett bubbelbad med tända ljus. Och händer det för mycket på en gång i ert liv, så var inte rädda att boka av, för det är okej. Ibland måste man göra det. Men det bästa är förstås att inte boka in för mycket i kalendern. Men något som SKA (jag hatar ordet ska, men i detta fall passar det in) bokas upp i kalendern, är egentid. Och det ska ni inte ställa in, för det behövs ibland. 

Jag ska tänka på allt det jag har skrivit från och med idag, och göra 2013 till ett magiskt år. Är ni med mig?