En text från mars 2012.
"Jag heter Evelina, bor i Göteborg och är 16 år.
Mitt liv är om man tänker efter, väldigt bra.
Jag har en underbar familj, en fantastisk släkt och härliga vänner.
Egentligen finns det inget att klaga på, förutom en sak.
Den saken är att jag ständigt går och tänker på att jag inte gör tillräckligt mycket, att jag hjälper till för lite.
Även fast jag får bekräftan från nära och kära, att jag är snål mot mig själv men givmild mot människor som behöver min hjälp, så är jag osäker.
Jag har gått runt med insamlingsbössor, letat runt efter bössor i stan för att skänka pengar, skänkt pengar via telefon mm, men det är inte tillräckligt för mig.
Det är nog först när jag får uppleva min största dröm, att få åka iväg och arbeta som volontär i Afrika, jag inser att jag faktiskt hjälper människor."
Mitt liv är om man tänker efter, väldigt bra.
Jag har en underbar familj, en fantastisk släkt och härliga vänner.
Egentligen finns det inget att klaga på, förutom en sak.
Den saken är att jag ständigt går och tänker på att jag inte gör tillräckligt mycket, att jag hjälper till för lite.
Även fast jag får bekräftan från nära och kära, att jag är snål mot mig själv men givmild mot människor som behöver min hjälp, så är jag osäker.
Jag har gått runt med insamlingsbössor, letat runt efter bössor i stan för att skänka pengar, skänkt pengar via telefon mm, men det är inte tillräckligt för mig.
Det är nog först när jag får uppleva min största dröm, att få åka iväg och arbeta som volontär i Afrika, jag inser att jag faktiskt hjälper människor."
Kommentarer
Trackback
